Sötnosar!

Jag skriver offline nu, för än så länge har vi inte fått något Internet till kåken. Men tänker att det är trevligare att skriva efterhand och sen ladda upp det, än att försöka komma med någon sammanfattning när jag väl är online.

Men å andra sida så känns det redan nu som att det finns tusen saker att berätta, jag ligger redan efter i min uppdatering, men jag ska göra ett försök. Låtsas att jag berättar allt under en fika på hedbacls, en middag hemma eller liggandes i gräset tillsammans.

I söndags kom jag hit, till Åland, och såg mitt hus för första gången. Det är ett fint, lagom stort hus med två våningar. Fråga inte om hur många kvadrat – för jag vet ändå inte – men såhär: Nere finns hall, toalett, kök, arbetsrum och vardagsrum, allt går liksom runt i en cirkel. En trappa upp har vi en stor hall med en litet skrymsle som nog kommer att bli syrum. I hallen hamnar nog en bäddsoffa om vi hittar någon billig och bra. Ett sovrum har vi också där uppe.

Vi har några målare här, de har fixat nytt tak och nu snart är hela husets utsida klar. Bara insidan kvar, det finns massor av renovera men vi får se lite vilken takt det blir i. Ett antal saker ska göras klart nu så snart som möjligt – innan vi ens packar upp ordentligt – medan annat får vänta till nästa sommar eller när det nu finns tid. Vi har iaf en jäkligt bra grund för huset i sig är jättemysigt och fint, bara jag får bort de där hemska färgglada, skadade tapeterna som någon någongång tyckte att passade sig.

En gård har vi också, kan ju nämnas i all hast. Det finns äppelträd och rosenbuske (tror jag? Det är iaf fina blommor på den och den är stor), vi har en stor klipphäll utanför ytterdörren och hela gården ramas in av en strimma skog. Klipphällen är perfekt, eftersom det finns så mycket fästingar här vill man inte gärna vara i gräset så att sitta på den solvarma stenen passar bra.

Men jag har ju mer att berätta om än huset. Eller vänta, en sak till! Varje kväll betar råddjur på lindan utanför huset, och Terje säger att när äppelträden börjar ge frukt kommer de säkert upp på gården för att äta. IIIHH. Mina små bambisar. Underbart!

Jo, just det. Måndag morgon drog vi ut på kryssning för att fira Terjes lillebror. Micke och Ylva var med, och även Ylvas föräldrar. Kryssningen varade ett dygn så vi hann med både att slappa på förmiddagen, sola på eftermiddagen och festa lite på kvällen. Havet, solen, härligt sällskap, live-musik och en kall drink i handen måste vara det bästa sättet att spendera en eftermiddag. Fast, hade varit fint om ni hade varit där.

Tisdag morgon var vi ”hemma” på Åland igen, och trots att vi var bakis och trötta så spenderade vi ett antal timmar med att fixa på stan och komma iordning i huset. Byggde ihop sängen och sov här i huset.

Onsdag var Terje tillbaka på jobbet och jag vaknade upp ensam i mitt hus. Eller okej, inte ensam. Jag har ju några karlar och en pojke som springer runt och målar huset också. Jag var iaf skapligt effektiv under dagen och packade upp massor av don. På kvällen tog jag och Terje ner soffan och ställde in i vardagsrummet. Det är det enda rum som vi inte ska renovera alls så det är urstädat och skapligt okej att vara i, lite gardiner som saknas och så bara. Och en tv.

Vi lånade en grill av Micke och grillade korv ute på stenhällen, knäppte en kall och njöt av livet.

På kvällen fick jag veta att min älskade vovve tydligen inte har glömt mig så som jag trodde (han är inte riktigt med alla gånger förstår ni) utan han ligger hemma och gråter vid dörren ner till mitt rum. Då blir jag deppad och grät en skvätt jag med, hemlängtan blir total till och från. Men, jag försöker vara modig. Jag saknar er, älskar er och önskar att ni var här – men det här är mitt äventyr och jag tänker göra allt för att få det så fint som möjligt. Jag längtar hellre hem undertiden som jag upplever något, istället för att stanna i Malung på säker mark för alltid. Våga chansa är det som gäller. Allt här borta blir nytt för mig, hela tillvaron. Men det är spännande och jag längtar att få uppleva, se och göra mer. Snart drar renoveringen igång på riktigt – och när ni family kommer om en månad hoppas jag ha ett fint hus att visa upp J

Idag är det torsdag och jag har varit riktigt duktig med pysslet här hemma. I stort sett allt är uppackat nu. Jag packade upp även prydnader och sånt, vi hade en bra skåp att ställa det i så länge. Lika bra, tyckte jag, nä går det snabbare att flytta till bokhylla och sånt sen. Det är på tok för påfrestande att se alla flyttkartonger hela tiden, blir galen av kaoset.

Nej, nu får jag nog anse att min paus är slut och återgå till jobbet. Har skrivit en halv roman känns det som. Folk får läsa det de vill, just nu är det nog mest för min egen skull jag skriver. För att få låtsas att jag berättar för någon, även fast det här just nu bara sparas på min dator i väntan på uppkoppling. Men vad gör man inte för att få iaf en känsla av kontakt med omvärlden.

I alla fall. Sköt om er älsklingar. Jag tänker på er.