När jag kom ut imorse så blev jag först ganska glad för att det inte var kolsvart. Sen insåg jag att det var pga månen och så blev jag lite deppad över att jag cyklar till skolan praktiskt taget mitt i natten. Ångrar mig, blir inte deppad, blir bara glad för att det inte är lika mörkt och läskigt. Kommer fram till cykel, blir deppad igen. Cykel har frostat igen, cykel mår inte bra, cykel VILL INTE cykla idag. Lampan är i stort sett omöjlitg att slå på, för knappen har fryst fast. När jag ska börja cykla tror jag först att jag har låst den av någon dum anledning, men efter lite av min omätliga styra så lossar allt och det visar sig att den bara hade fryst fast en smula, låter konstigt när jag cyklar men det går. Sadeln kan jag inte sitta på och växeln har fryst fast på tvåan. Framme vid bussen kan jag inte låsa den jäkla cykeln - för gissa vad? Pinnen till låset har fryst fast!

Och varför då allt detta gnäll? Jo,
1. För att jag känner lite för det
2. För att ge exempel på allt HEMSKT som vintern för med sig.

Så det här är mitt förslag:
Åland är ju en ö, en pluttig ö. Och det finns massa färjor här. Så om vi knyter fast ön i alla de här färjorna och så drar vi den till varmare vatten, och så blir alla varma och nöjda och glada! Okej?