Vaknade halvtidigt imorse och kände mig härlig utvilad, men låg kvar och drog mig ett bra tag. Ni vet när man sover, men är tillräckligt vaken för att kunna njuta av varje sekund, men är medevetet nöjd över sin egen omedvetenhet. Precis så, ett underbart sätt att börja en söndag.
Efter det blev det filmmys, först i sängen och sen - efter frukostrasten - i soffan. Bara kramas och gosa och ha det så där lugnt tillsammans att man får fjärilar i magen och känner sig helt nykär. Så.
Efter det kännde vi oss tvungna att göra lite nytta - Terje åkte och smidde och jag själv pluggade.
Sen kom eftermiddagen och jag gick ut för att plocka äppel. Det gick jättebra, jag fick tag på alla de stora fina högst upp! Såhär gör man: Ställ dig på en bänk så du kommer en bit upp och når någon stor gren. Ta tag i grenen. Skaka allt du kan och hoppas vid gud att du inte får allt i huvudet. Tada!

Medan Terje fixade i köket så kröp jag ner i soffan med en kopp te och bläddrade igenom min helt nya Lantliv. Efter en stund gick jag in i köket och och hjälpte till, för det vankades musteri av äpplena. Det gick bra, en stund. Sen gick lilla maskinen sönder, ops? Ett par liter must fick vi iaf ihop och resten av äpplena har hamnar i frysen i väntan på bättre tider.

Just nu håller Terje på och diskar och jag själv sitter här, prisa det morderna samhället! Ett glas rött står på bordet intill, usch på mig. Men till mitt försvar så har vi en rådjursstek i ugnen och vi öppnade en flaska för att ge spad åt den.
Nu bör jag nog sluta skriva, egentligen gick jag till datorn för att leta rätt på något trevligt recept på äppelpaj. Men så tyckte jag liksom att jag haft en så underbar dag så jag vart delge er ;)  Mm, ibland är det fint att finnas, visst? De här dagarna när man är lycklig och kär och solen skiner och äpplena är mogna och träden är gula.