Inte så mycket som en stavelse, orden hånskrattar åt mig när jag desperat försöker stänga in dem i mitt huvud och ställa dem på led. Varje del av en tanke, fastklistrad på en studsboll och förkastad till någon vrå av yttre vintergatan. Lite svår att nå. Lite svår att kontakta.
De har ganska många färger också, de där bollarna. Matchar inte alls. Svarta, blå, röda och till och med någon rosa. Hade varit lättare att sortera ett bollhav av tankar om de i alla fall kunde likna varandra. Om man i alla fall kunde få en känsla för helheten om man hittade ett par. Men nej. För många färger, för många delade tankar och för många känslor.

Ärligt talat, jag har inte en jäkla aning.