Känns som att det händer mer än vad jag hinner skriva om nu..

Börjar iaf med examen, jag blir glad i hela mig bara jag tänker på den dagen! Första hade vi anslutning i skolan, med fotografering, tal och betygsutdelning (fick ett snitt på 4,72 och det är jag jättenöjd över! så det så!). Sen drog klassen vidare till Elin där vi satt ute i solen, drack bubbel och bara hade det så jäkla bra! Det var SOMMAR, problemfritt och lycka.
Klockan sex serverades det middag på Mariepark så vi fot dit och åt en mumma trerätters (gratis är gott ^^) - blev såklart kvar där till sista (precis som vid varje lunch det senaste året) och sen tog även vi oss iväg. Promenad genom stad och park, hamnade på en parkbänk på en klipphäll nära havet där vi drack bubbel och myste.
Efter det vidare till Arken (nattklubben) för att festa vidare. Som alltid när man är där tappar alla bort varandra och man fort väl runt både här och där, men det var kul och jag fick dansa!

Så ja, behöver jag sammanfatta mer? Behöver jag säga att det var en helt grym dag vars minnen jag kommer vårda ömt, längelänge? Behöver jag säga att jag kommer sakna mina underbara ålänningar? Nej alltså, känns som ni fattar grejen.

På lördagen vaknade jag upp och kände mig, hm. En gnutta sliten, så att säga. Fast det löste sig bara jag fick sova ett par timmar till. Var faktiskt inte just nå bakis - trots 14 timmars drickande? Hade å andra sidan varit duktigt och varvat med vatten eftersom jag annars höll på att somna, så det kanke var det som räddade mig. Blev iaf en slö dag framför tvn, och sen på kvällen kom föräldrarna. De hade med sig ett flyttsläp och var även fullastade med god mat och vin! Herregud, köpt lyxgrejer fär att fira att de fick hämta hem mig så blev en riktigt härlig middag! Sen tidigt i säng, för söndagen hade vi en del att göra..

Upp vid sju och packa som galningar, för att inte nämna allt städ. Vi blev i alla fall klara i tid och sen bar det av mot färjen, och 10 timmar efter att jag för sista gången lämnat Solhem så var jag hemma i mitt Malung igen.

Och nu då? Jag vet inte. Allt känns rörigt, ibland bra och ibland smäller verkligehet upp någon liten minnesbild på min näthinna som får mig att må illa av saknad. Men jag kör på - vad annars ska jag göra? Mitt liv har ändrat väldigt mycket på ett par veckor. Från att ha allt bokat och klart till att inte ha något fast. Nu kan det bli vad som helst.
Vi får väl se. Just nu tänker jag mysa med Axi, sen får vi se.