Det går åt helvete med den här packningen. Jag vill bara gråta och sova. Jag orkar inte det här, jag vill inte det här. Om jag bara kunde ta de saker jag vill ha kvar, sätta upp en skylt där det står "Loppis - Gratis!" på dörren och sen dra. Jag orkar inte sortera de här miljonerna med saker. Och sen lbir en låda full och så hittar jag en till sak som hör till den lådan och då orkar jag inte, och jag orkar inte när jag hittar massa foton överallt och jag orkar inte när jag inte har en jävla aning om vart jag ska göra av något.
Men imorgon kväll ska det helst vara klart. Sen på lördag kommer jag knappast studsa ur sängen på morgonen och sen vid lunch på söndag går ju färjan hem.

Fy fan, och så säger de att pengar inte kan köpa en lycka? Hade jag haft pengar hade jag anställt någon som packade ner de saker som jag ville ha kvar, som källsorterade resten och som sedan städade huset - och det hade ta mig fan gjort mig bra mycket lyckligare just nu. Hade jag dessutom kunnat fixa lite mat med de pengarna och en karl som älskade mig skulle det kunna bli riktigt nice.


PS. Ursäkta gnäll. Jag återkommer som glad och pepp brud på fredag igen!