Om mindre än en månad har jag ingenstans att bo. Damn.

Börjar faktiskt bli väldigt intresserad av att någon arbetsgivare ska höra av sig och ge min pojkvän ett jobb så jag kan tacka ja till mitt jobb och vi kan tacka ja till den fiiiina lägenheten som håller på att renoveras i detta nu.

Jag liksom räknar med att allt ska lösa sig, fast lite måste jag ju fundera att OM det nu inte löser sig, vad tusan gör jag då? Som min kära far konstaterade så är ju min planering en aning bristfällig ibland, som till exempel det faktum att jag inte riktigt vet vilket världsdel jag vill befinna mig i nästa månad. Och det kan jag väl hålla med om lite kanske. Får vänta och se hur det blir med Antons jobb och om det skiter sig får jag singla slant. Med massa slantar.

 

 

Det som är bra är att om vi flyttar till lägenhet nu snart så får jag inreda och fixa och dona igen och då slipper jag kanske få ett så galet begär att jag vill slå mig själv varje gång jag öppnar en inredningstidning eller för den delen ser en bild på något som ger inspiration OCH DET ÄR JU BRA.

 

 

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)