Axi ligger och sover tungt här intill, och tur är det för när han vaknar kommer han vilja ut och gå. Och matte vill inte idag.
Jag tänkte lite att maj ju ändå är det optimala vårmånaden, nästan nästan sommar. Och även om de senaste dagarna har varit kalla, blåsiga gråa och dödligt trista så tyckte jag ändå att vi på något vis skulle vara påväg åt rätt håll. Men vet ni? Nu ger jag upp. Snön vräker ner och hela världen är vit och det gör mig så in i märgen deppad att jag skiter i allt idag.

Meningslösa meningslösa tillvaro. Undra på att jag deppade ur igår om det var det här som låg i luften.